Hinduism

Buddhism

Nyckelfigurer

Brahman: världsalltet

Brahma: skapelseguden

Vishu: upprätthållaren

Shiva: förstöraren

Buddha: Siddharta Gautama som under livet blir uppvaknad

Gudsbild

De över 330 miljoner gudarna är olika egenskaper hos Brahma enligt Upanishaderna. Man utför puja flera gånger om dagen eftersom de är orsaken till att tillvaron fungerar.

Gudarna finns men är inte mäktiga nog att kunna hjälpa människorna. Bön och offer är onödiga. Man måste söka i sig själv och följa den åttafaldiga vägen för att nå Nirvana. Gudarna som finns lever i en annan sfär. De är inte allsmäktiga och är underkastade samsara precis som människor.

Mål/syfte

Det finns fyra livsmål som hindu:

Dharma: plikt och dygd, kärleksfullhet, visa hjälpsamhet mot medvarelser

Artha: sträva mot god ekonomi och förvalta tillgångarna väl

Kama: njuta av allt som sinnena och livet erbjuder

Moksha: befrielse från återfödelse → odödlighet och frihet

Nirvana betyder “icke-negativa känslor” eller “utslocknande”. Det nås genom åttafaldiga vägen, disciplin och kunskap. Nirvana är inte definierat utan bara en frihet från begäret. Det är meningen att det är oåtkomligt och oidentifierbart.

Vägar till mål

Eftersom människor är så olika finns det flera vägar att nå samma mål. Inom hinduismen är man därför tolerant mot andra religioner, men huvudsakligen har fyra olika frälsningsvägar utvecklats. Två av dem är filosofiska och intellektuellt lagda med fokus på lärorna och avancerade kroppsliga övningar (brahminer, munkar, sadhus) och de andra två är enklare och baserade på eposen Bhagavadgita.

Jnana yoga (kunskap): Upanishadernas lära, samband mellan Brahman och atman, se bakom världens skenbara yta, studera heliga skrifter, meditera, ställa existentiella frågor, kräver disciplin, enkelt leverne och mycket tid

Hatha yoga (andliga övningar): utveckla andningen, mental disciplin, kroppens funktioner → gudomlighet och sanning i människan framträder och kan förlösa atman

Karma yoga (gärningar): utföra sin dharma så bra som möjligt, pliktuppfyllelse (affärsmän, läkare, militärer, domare, administratörer, vetenskapsmän)

Bhakti yoga (gudskärlek): vanligast av alla vägar, anhängare kallas bhaktifromma, visa fullständig hängivenhet inför Gud, representerad av Krishna

De fyra ädla sanningarna

Sanningen om lidandet: Det finns lidande i världen (besvikelsen)

Sanningen om lidandets uppkomst: Orsaken till lidandet är begäret (livstörsten)

Sanningen om befrielsen från lidandet: Begäret måste utplånas

Sanningen om den åttafaldiga vägen

Den åttafaldiga vägen

Rätt insikt: acceptera buddhismens lära om människans situation i världen (de fyra ädla sanningarna, karmans lag, konsekvenser gärningarna får: onda eller goda)

Rätt sinnelag: visa välvilja mot allt levande, aldrig använda våld (ahimsa), ta avstånd från världsliga nöjen, tänka osjälviskt och ha medkänsla med allt levande

Rätt tal: att inte ljuga, håna eller förtala någon; undvik onödigt prat

Rätt handlande: att inte döda, stjäla eller bedra någon.

Rätt yrke: buddhisten får inte vara slaktare, jägare eller vapenhandlare (yrken som skadar annat liv)

Rätt strävan: avstå från starka sinnesrörelser och dåliga upplevelser, fyll i stället sinnet med goda upplevelser

Rätt medvetenhet: noggrann självkontroll, undvik frestelser, var medveten om dina egna känslor så att häftiga känsloutbrott undviks, bevara sinnesro

Rätt meditation/koncentration: meditation över Buddhas lära leder till frigörande från det jordiska; att nå upplysning.

De fem moralreglerna:

• Inte skada eller döda, inte heller i tanken
• Inte stjäla
• Inte vara otrogen
• Inte ljuga
• Inte använda droger

För att nå nirvana är det viktigt med mental styrka och inre harmoni och det är det de fem moralreglerna finns till för att hjälpa människor med. Även meditationen är ett sätt att nå frid. I tomheten från tankar och intryck och lugn kan man få en glimt av nirvana. Man kan även använda den för att använda sina känslor på ett konstruktivt sätt: att förstå vreden eller att skåda döden. Även kunskap är viktigt för att nå nirvana.

Människosyn

Människan består av själ och kropp. Atman är odödlig och evig medan kroppen är underkastad tidens gång. Eftersom människan innehåller atman är hon helig precis som Brahman. När kroppen dör sker en själavandring. På grund av karmalagen är människans liv en konsekvens av hennes egna handlingar och val. Man skiljer även på rent och orent i människans natur. Dharma skiljer sig åt beroende på vilket kast man tillhör. Ju högre status man har, desto mer ansvar och fler förpliktelser har man.

På grund av heligheten i alla varelsers lever man efter ahimsaidealet. Skadar man något levande skadar man också Brahman. Straff och förlåtelse finns därför inte på samma sätt som i västerländsk bemärkelse. Konsekvenserna kommer istället i nästa liv.

Människan har ingen själ och består av fem skandhas. När man dör är det karman som återföds och inte ens själ. Dharmas som vi består av förändras ständigt och det är därför vi inte har en bestående själ (anatta = icke-själ). Upplevelsen av att människan har ett “jag” är en illusion. Människan är egoistisk till sin natur och har svårt att se och handla utifrån annat än sina behov.

Människan består av skandhas:

1) Kropp, form som tex kött och blod

2) Känsla, sinnesintryck

3) Varseblivning: begrepp/idéer/föreställningsvärld

4) Vilja/viljeimpulser

5) Medvetande

Man bör ägna kraft, tid och kärlek åt personer med negativ karma eftersom det är de som gör att karma fortsätter återfödas, men det är viktigt att först ställa krav på sig själv innan man börjar ställa krav på andras moral.

Symboler

Lotusblomma: Indiens nationalblomma, möjlighet till spirituell utveckling, renhet och befrielse, fruktbarhet

Svastika: lycka, välfärd, solen, Vishnu, början och slut

Sexuddig stjärna: människans position mellan himmel och jord, unionen mellan manligt (Shiva) och kvinnligt (shakti)

Den heliga kon: jorden som ger näring åt allt levande, nyttodjur, Vedaböckerna, myt om Krishna, ger en massa och kräver lite tillbaka

AUM: den hinduiska världssjälen (Brahman), närvarande i allt, hjälpmedel för att komma i kontakt med Brahman, det gudomliga i form av ett ord, andlig fullkomlighet

Hjulet: Symboliserar Nirvana och den åttafaldiga vägen

Bodhiträdet: Symbol för uppvaknande eller upplysning

Lotusblomma: andlig utveckling

Tre onda rötter: tupp (begär), orm (hat) och gris (okunnighet)

Världsbild

Enligt hinduismen är allt i världen underkastat det eviga kretsloppet av födelse, liv och död. Alla världar, allt liv, går hela tiden från det bättre mot det sämre. Det är därför det krävs att världen och allt i den reinkarneras i ett kretslopp. Det är en ofrånkomlig lag att allt som föds måste dö och allt som skapas måste förstöras. Världen återföds efter en kalpa, 4 320 000 000 år precis som människors atma reinkarneras och allt återföds.

Förgänglighet (obeständighet): Det finns inte något som är evigt, allt som existerar är förgängligt. Världen och tillvaron är utan gränser.

Världen existerar på grund av samspelet mellan beståndsdelar och processer i kosmos som är uppbyggda av dharmas som är i rörelse och ständig förändring. Livet är därför i ständig rörelse. När dharmas slutar verka är världens liv slut, men sen börjar processen igen. Skillnaden med hinduism är att världens existens inte är beroende av gudomlig handling. Den kosmiska ordning som styr kallas dharma. Världen är uppdelad i sfärer med olika varelser, men vi kan bara få glimtar av de andra världarna genom drömmar, under och uppenbarelser.

Text/lag

Hinduismen är den religion med flest heliga skrifter, men långt från alla hinduer läser dessa.

Mahabharata: betyder den stora Bharatastriden, mest läst av texterna, världens längsta dikt

Bagavagdgita: mest omtyckta delen av Mahabharata, betyder “den Höges sång”, två mäktiga släkter strider mot varandra, Krishna talar om kastens lag, plikt, tillbedja, sanning, givmildhet och medlidande och talar med hjälten Arjuna om att bestrida sina fiender (karma yoga)

Ramayana: betyder “Ramas öden”,  kärleksberättelse om guden Rama som med hjälp av apguden Hanuman räddar sin hustru Sita från demonen Ravana

Vedaböckerna: skrevs ned under en lång period, fyra samlingar (Rigveda: världens och människans skapelse, lovsånger till ariska gudar)

Upanishaderna: del av Vedaböckerna, 800-200 f.Kr., dialog mellan gurun och hans elever, tillvarons innersta mening (filosofisk), svår och avlägsen för den vanliga hindun, alla gudar reduceras till en, diskussioner kring människan, gudarna och världen

Eposen: folkliga och populära, stora diktverk, 200 f. Kr. - 200 e. Kr., gudars och olika hjältars bragder

De tre korgarna (tipitaka)

Vinaya: rättesnöre, regler för munkar och nunnor, varför de uppstod, fall och undantag diskuteras

Sutta: flera tusen korta predikningar av Buddha samt av munkar i generationerna närmast honom

Abhidhamma: filosofiska spekulationer över läran och om Buddhas natur, nedskrivet av munkar några sekler efter Buddhas levnadstid

Lotussutran (Kina, 100-talet evt): hur alla människor till slut kan bli buddhor (Mahayana)

Likheter

Skillnader

att “slippa ur” samsara

Hinduism

Buddhism

ahimsa = icke-våld

atman (själ)

anatta (icke-själ)

reinkarnation

moksha

nirvana

meditation

ingen grundare

tydlig grundare

flertalet gudar

(världssjälen Brahman)

Theravada: ingen gud

Mahayana: gudsbild

kastsystem

inget kastsystem

dharma = plikt

dharma = läran

(dharmas/skandhas = energier)